Det finns hopp i Washington

I november 2008 reste Etikrådet till Washington i syfte att fördjupa sina kunskaper om klimatfrågorna samt lära sig mer om hur internationella långivare såsom världsbanken arbetar med miljö- och sociala hänsyn i sin projektfinansiering.

Trots recession och stora ekonomiska problem för biltillverkare och andra företag i USA så finns det hopp om att de amerikanska stimulanspaketen kommer innefatta stora gröna infrastrukturinvesteringar. Det och mycket annat fick AP-fondernas Etikråd klart för sig efter ett besök i Washington.

Det är inte så många pensionsfonder i världen som verkligen jobbar med att vara ansvarsfulla investerare. Vi skulle bedöma att det är tjugotalet som gör det med hjälp av interna resurser, ofta lämnas frågorna till externa förvaltare.

Det finns dock en långivare som sedan länge haft kraven på sig att ta ansvar för de projekt som man lånar ut till. Det handlar om världsbanks-gruppen som ända sedan 1950-talet lånat till projekt i utvecklingsländer. Världsbanken, internationella valutafonden (IMF), den interamerikanska utvecklingsbanken och International Finance Corporation, IFC (som bara lånar till den privata sektorn) spelar olika roller i systemet.

Etikrådets intresse var framför allt inriktat på världsbankens och IFC:s lån till utvecklingsprojekt i tredje världen. Ett antal skandaler i början på 1990-talet i samband med byggande eller planering av dammar i Peru och Indien gjorde att både institutionernas trovärdighet kring miljöfrågor och behandling av ursprungsfolk ifrågasattes. Just investeringar i energi- och gruvprojekt skapar ofta stora miljö- eller sociala problem och blir därmed ifrågasatta, vilket även Etikrådet har fått erfara.

Det satte igång en omfattande aktivitet, dels när det gällde det egna regelverket men också rutiner kring uppföljning och möjlighet för intressenter att anmärka på rutiner i projekten.

Detta har lett fram till ekvatorprinciperna som är framtagna av världsbanken och som används som ramverk av 60-tal projektfinansieringsbanker, däribland Nordea och SEB.

Ekvatorprinciperna ställer krav på hur projekten ska ta hänsyn till miljömässiga och sociala aspekter när projekt planeras och finansieras. Detta är extra viktigt när projekten handlar om infrastruktur (till exempel vägar och energiprojekt) i länder som är fattiga och där projekten ofta ligger i områden som tidigare inte har varit exploaterade. Till detta har världsbanken skapat en ”klagomur” som de senaste decenniet har haft ett 40-tal utredningar som initierats av klagomål från intressentgrupper.

Under 2008 emitterade Världsbanken sin första så kallade gröna obligation, där lånesumman är dedikerad till miljöprojekt. Andra och tredje AP-fonden var med och tecknade obligationen. Obligationen har väckt stor uppmärksamhet och intresse bland investerare och sannolikt kommer vi framöver att få se fler investeringsmöjligheter av detta slag.

Etikrådet träffade IFC och Interamerikanska utvecklingsbanken som berättade att de ofta har stora utmaningar när det gäller bedömningar av nya projekt. Vilka är miljökonsekvenserna av ett vägbygge i Amazonas som gör att regnskog försvinner? Hur ser konsekvenserna ut för de ursprungsfolk som antingen äger eller anser sig äga land när man vill utnyttja det för ett projekt? Det är komplicerade projekt och frågor som institutionerna har att överväga.

Alla fyra institutionerna, IMF, världsbanken, IFC och Interamerikanska utvecklingsbanken visade stort intresse för etikrådet och de olika AP-fondernas arbete.

Klimatförändring och ekosystem

Det andra temat för resan gällde frågor kring klimatförändringar och ekosystem. Här träffade vi World Resources Institute (WRI) som är en tankesmedja inriktad på miljöforskning. De gav en ”behind the scenes”-bedömning om vad som kommer hända med miljö frågorna under president obamas administration. Obama har varit väldigt tydlig med att UsA kommer att införa ett system för handel med utsläppsrätter, så att företagen får betala för att släppa ut koldioxid, precis som det fungerar i europa. Exakt hur det ska gå till är svårt att säga, amerikanska väljare är emot skatter oavsett om de kallas miljöavgifter eller annat. Därtill ska man komma ihåg att en stor del av elenergin kommer från kolkraft. Hur dessa kraftverk kommer att behandlas blir en nyckelfråga, för att inte tala om priset på bensin till privatbilister. Lobbyn för att få utvinna mer olja innanför de amerikanska gränserna är stark, men fokus är bara på bensinpriset och inte på miljön.

En annan nyckelfråga är hur UsA kommer att ställa sig till Köpenhamnskonferensen 2009, där deltagarländerna förväntas förhandla fram ett nytt avtal om klimatförändringar som efterträder Kyotoprotokollet. Kina och möjligen Indien har viktiga roller att spela. Att Kina måste förbinda sig till någon form av skatter eller reglering av koldioxidutsläpp är en förutsättning för att USA ska skriva på. På traditionellt amerikanskt manér pratar man också om tullar på produkter som produceras i länder med dålig miljöreglering. Med andra ord så kommer den nya administrationen i USA att ha fullt fokus på miljöfrågorna. Många av de nya stimulanserna kan komma att ha en grön ton även om risken är stor att satsningar mest kommer gälla bilvägar i stället för kollektiva lösningar.

På World Resources Institute (WRI), världsnaturfonden (WWF), Oxfam (en frivilligorganisation) och Global Environmental Facility (GEF), som sköter efterlevnaden av miljökonventionerna i FN-systemet, pratade vi mycket om ekosystem som är hotade av människans framfart. Det handlar om allt från vattenförsörjning som många medborgare tar för givet till pollinering som är en förutsättning för många typer av jordbruk. Dessa system bryts på många ställen och kan skada folk, länder och investeringar. Vi träffade även Cato Institute, en tankesmedja som ifrågasätter klimathotet.

Seminarium på House of Sweden

Etikrådet höll även ett seminarium på svenska ambassaden för ett 50-tal åhörare i Washington där representanter för Etikrådet, WRI, GEF, PRI och IFC diskuterade klimatfrågor och ekosystem.