Representanter från Etikrådet besökte landet under hösten 2012 för att få bättre förståelse för vilka utmaningar gruvbolag och andra bolag står inför när de etablerar sig i ett utvecklingsland.
Reportage från årsrapport 2012:
Ett land med utmaningar och där små initiativ kan nå långt
Burkina Faso i Västafrika är ett av världens fattigaste länder [*1]. Av en befolkning på 17 miljoner lever 85 procent på jordbruk och boskapsskötsel. Infrastrukturen är bristfällig. Analfabetismen är utbredd och ligger på cirka 70 procent. Befolkningen är också mycket ung, cirka 65 procent är under 21 år. Landet har på senare år inlett resan mot minskad fattigdom. Ekonomiska reformer har påbörjats och flera sociala indikatorer visar på förbättringar, bland annat en ökad andel skolbarn. Idag är guld (cirka 70 procent) och bomull landets största inkomstkällor.
Som ung gruvnation finns stora möjligheter
Burkina Faso är en ung gruvnation. Första exploateringslicensen för guldfyndigheterna utfärdades 2007. Guldreserverna är givetvis ändliga, och det är nu Burkina Faso har möjlighet att använda inkomsterna från guldet till att bygga upp landets välstånd. Det innebär att landets regering har stora möjligheter att dra lärdom av andra länders erfarenheter. Ofta är utvecklingsländers inkomster från gruvindustrin låga och kommer inte befolkningen till godo.
Med hjälp av internationella organisationer, som till exempel IFC [*2], EITI [*3] och Världsbanken, får landet hjälp med att sätta upp processer för att försäkra sig om lämpliga nivåer på royalties från guldutvinningen och på bolagsskatter. Landet får även stöd med att sätta upp ramverk för att säkerställa transparens samt hjälp med att få finansministeriet och gruvministeriet att ”prata samma språk”.
Ökad transparens är viktigt inte bara för att minska korruptionsrisken utan även för att skapa förståelse och stöd hos befolkningen för hur guldinkomsterna bidrar till landets utveckling. Här har Burkina Faso tagit ett stort steg i rätt riktning genom sin ansökan om medlemskap i EITI. Nuvarande gruvlag är under revidering och det kommer att bli obligatoriskt att bolag som utvinner guld ska rapportera enligt EITI:s standard. Gruvhandels-kammaren (Chambre de Mines ) arbetar därtill med att ta fram en rapport som visar vad gruvindustrin bidrar till i form av infrastruktur, skolor och till övrig utveckling av samhället. Det har också framförts förslag om att inrätta en guldreservfond för att ytterligare öka transparensen i hur inkomsterna från guldindustrin används
Gruvindustrin skapar intäkter till staten och arbetstillfällen
Idag betalar de multinationella gruvbolagen som finns på plats i landet 5 procent i royalty på värdet av det guld som exporteras från landet, 17 procent i bolagsskatt och 16 procent i skatt på utdelningar. Fastighetsskatt betalas utifrån den areal som gruvan tar i anspråk och regeringen tilldelas tio procents ägande i alla gruvprojekt.
Gruvbolagen anställer lokalbefolkning så långt det går och därmed skapas såväl kunskapsöverföring som nya jobb både inom och utanför gruvan. Ett av gruvbolagen Etik rådet besökte, Semafo, hävdade att en anställd inom gruvindustrin innebär cirka tio nya arbeten utanför gruvan. Det är arbetstillfällen och inkomster som är nödvändiga för att påbörja resan ut ur fattigdomen.
Parallellt med den formella gruvexploateringen äger en informell utvinning rum där stora mängder utvinns på ett icke-industriellt sätt. Det beräknas finnas runt 500–600 gruvor av detta slag som sysselsätter från 1 000 upp till 30 000 personer per gruva. Säkerhets- och hälsoriskerna är enorma med stora mörkertal i antalet dödsfall från gruvgångar som rasar och från bristfällig hantering av cyanid och andra giftiga kemikalier. Ofta arbetar även barn i gruvorna.
Stora investeringar krävs
För bolagen som ser affärsmöjligheter i Burkina Faso finns dock stora utmaningar. Att utvinna guld kräver mycket kapital och stora investeringar, resurser som ett fattigt land inte kan uppbåda. Grävmaskiner, borrutrustning och lastbilar, samt byggande av vägar och anrikningsverk för att mala och separera guldet ur malmen innebär stora investeringar. Ett ton malm ger endast cirka 1–7 gram guld och då anses den burkinska malmen rik på guld. Bolagen tar med andra ord stora ekonomiska risker. Att exploatera guld idag lönar sig dock tack vare höga guldpriser, men sjunker priset riskerar bolagen att stå med sina redan gjorda investeringar. Även om Burkina Faso idag är ett av de mer politiskt stabila länderna i regionen måste även den politiska risken vid eventuella framtida maktskiften, inte bara i landet utan även i länderna runt omkring, tas med i riskbedömningen.
Stor påverkan på miljö och samhälle
En annan viktig fråga som bolagen måste hantera ansvarsfullt är de sociala och miljömässiga risker som uppkommer. Gruvindustrins påverkan på miljö och samhälle är omfattande, och här har gruvbolagen ett stort ansvar.
Miljöfrågorna är många, till exempel innebär avfallshanteringen att mer än 99 procent av malmen som bryts är ”skräp” men behöver likväl tas hand om på rätt sätt, dammar med anriknings sand måste byggas tätt så vatten drag inte förorenas. Cyanid och andra kemikalier måste hanteras och förvaras på ett säkert sätt, användandet av vatten i en region med vattenbrist måste begränsas och därför är system för återanvändning av processvatten av yttersta vikt. Därtill måste återställningsplaner för gruvan tas fram och finansieras.
Dialog med lokalbefolkningen avgörande för att lyckas
Att ha en god dialog med lokalbefolkningen som påverkas och konsultera dem både före och under resans gång är en viktig faktor för framgång. För bolagens del är det fråga om risk minimering, men sköts det hela på ett ansvarsfullt och långsiktigt hållbart sätt kan det bli en ”win-win” situation för både bolaget och för lokalbefolkningen och landet i stort. Det är viktigt att ha lokal kännedom och respektera lokalbefolkningen. Burkina Faso består av ett stort antal etniska grupper med delvis olika behov. Det finns helt enkelt inte en patent lösning som passar eller tilltalar alla.
Frivilligorganisationen Orcade informerar ofta lokalbefolkningen för att de ska förstå vilka rättigheter de har och vilka skyldig heter gruvbolagen har i gruvverksamhetens olika faser. Enligt lag ska till exempel gruvbolagen konsultera befolkningen samt ersätta bostäder som måste flyttas på grund av gru-exploateringen – men detta först i samband med att de fått exploateringstillstånd. Frågan är vad gruvbolagen kan göra för att hjälpa be-folkningen utöver det som de enligt lag måste hålla sig till.
Kvinnor, utbildning och hälsa – fokusområden för bolagens sociala arbete
Etikrådet fick genom de kanadensiska gruvbolagen Semafo och IamGold se exempel på hur lokalbefolkningen konsulteras. De två bolagen har olika sätt för att hantera de sociala frågorna. Medan Semafo arbetar genom en egen stiftelse så arbetar IamGold med en mer traditionell modell där bolaget sköter sitt lokala arbete genom anställda samt sponsrar ett rikstäckande utbildningsprogram via frivilligorganisationen Plan Canada.
Semafos stiftelse har bland annat byggt skolor, toaletter, brunnar och bibliotek, donerat skolböcker, skolmat, solpaneler samt satsat på förebyggande hälsovårdsinsatser och de har även byggt hälsokliniker. Genom utbildningsinsatser, finansiering och stöd har stiftelsen hjälpt kvinnor att starta en fabrik för framställande av sheasmör, som tillverkas av sheanötter och används i skönhets- och hudvårdsprodukter och tvål. Därtill odlas sesam-frön och paprika. Produkterna säljs både lokalt och på export.
Många av insatserna kan förefalla små men leder till avgörande förändringar. Att installera en vattenpump i en by förbättrar hygienmöjligheter och spar kvinnor och barn mycket tid som annars går åt till att gå flera kilometer för att hämta vatten. Byggnation av lokala skolor ökar möjligheten för barn att gå i skolan och med skolmat lockas de till klassrummen och får energi att klara undervisningen. Att finansiera en kvarn för att mala mjöl spar timmar för kvinnorna när dagens enda måltid ofta bara består av en maträtt baserad på hirsmjöl.
Ett viktigt syfte för gruvbolagens sociala arbete är hjälp till självhjälp, det vill säga att lokalbefolkningen inte blir beroende av gruvbolagen utan att de kommer klara sig även den dag bolagen inte finns kvar. Där spelar utbildningsinsatser en stor roll liksom vikten av att inte ta över statens uppgifter och ansvar, vilket i många fall är en delikat balansgång för bolagen.
”Burkina Faso håller på att bli en gruvnation och det är regeringens ansvar, att stödja gruvbolagen i deras ansträngningar för att inte döda hönan med guldäggen”, säger en kvinna som företräder provinsregeringen [*4] vid ett av det rådgivande lokala kommitténs [*5] möten.
Samverkan mellan olika intressenter viktigt
Många frivilligorganisationer och biståndsorgan, inklusive svenska Sida, finns på plats i Burkina Faso och Etikrådet träffade ett flertal. Fokusområden är hälso- och utbildningsfrågor samt katastrofhjälp vid till exempel hungersnöd. För att lyfta Burkina Faso ur fattig domen behövs många samverkande krafter, och även om ett tungt ansvar vilar på gruvbolagen behövs såväl internationella, nationella som regionala initiativ, investerare och frivilligorganisationerna som engagerar sig – och det är av yttersta vikt att de samverkar. Utbyte av erfarenheter på ett brett plan är A och O för landets fortsatta utveckling
*1 I FN-organet UNDP:s index över mänsklig utveckling (HDI) hamnade Burkina Faso år 2011 på plats 181 av 187.
*2 IFC, International Finance Corporation, den del av Världsbanken som arbetar med den privata sektorn i utvecklingsländer.
*3 EITI, Extractive Industry Initiative. Se vidare sid 15 där EITI beskrivs mer detaljerat. Under första kvartalet 2013 godkände EITI Burkina Fasos ansökan.
*4 Citat från minnesanteckningar från konsultationsmöte 2011-10-31 mellan Semafo och representanter för lokal-befolkningen (Comité consultatif local).
*5 Vid Managruvan har två rådgivande kommittéer skapats för att möjliggöra dialog mellan gruvbolaget och de sam hällen som berörs av gruvverksamheten. Den rådgivande lokala kommittén vid Managruvan består av bolags representanter, företrädare för provinsen, officiella representanter för byar som ligger runt gruvan, personer som representerar olika trosinriktningar och representanter för unga och kvinnor med flera.